Thomas Axelssons krönika januari 2019
God fortsättning!
Detta års bostadspolitiska tema i vårt län, ser ut att bli ombildningar och utförsäljningar av allmännyttans hyresrätter.
I Stockholms stad gick ju den nuvarande majoriteten till val på att ombilda hyresrätter i den så kallade ytterstaden. I detta fall Järvafältet. Å ena sidan har vi inte sett ännu om detta blir av, å andra sidan så kan det mycket väl bli det och det är långt ifrån säkert att det kommer att stoppa vid Järvafältet. Det kan lika gärna fortsätta på Kungsholmen, Södermalm och så vidare. Har hänt förr.
Att politisk inriktning kan ändra sig snabbt, fick vi ju ett kvitto på direkt efter valet då den nya majoriteten i stadshuset förklarade att man också mycket väl kan tänka sig att sälja hyresfastigheter till andra fastighetsbolag. Innan valet svarade man alltid nej när man fick frågan om detta.
I Sollentuna har vi samma situation, fast värre. Här ska det såväl ombildas, som säljas ut samt flyttas över miljardkapital från Sollentunahem till kommunkassan på olika vis. Det sistnämnda har redan hänt. Ombilda och sälja har majoriteten inte vågat ännu.
På grund av den situation som kommunen satt Sollentunahem i, har närmare hälften av bolagets anställda sagt upp sig. Detta problem tog vi upp redan för två år sedan. Hur blir det nu?
Sedan finns det ju andra kommuner som ombildat och sålt och som kan börja igen – t ex Lidingö, Ekerö, Vallentuna med flera.
Om 2019 ska bli ett bra år ur ett bostadspolitiskt perspektiv, så ska det mycket till som det ser ut i dagsläget. Men man ska inte tappa sugen, ty världen är full av tappade sugar.
Sist men inte minst – det är högst märkligt att så många politiker i Sverige helt okritiskt svalt Margaret Thatchers gamla kampanj ”Right to buy” (rätt att köpa) från 1980-talet.
Thomas Axelsson
Detta års bostadspolitiska tema i vårt län, ser ut att bli ombildningar och utförsäljningar av allmännyttans hyresrätter.
I Stockholms stad gick ju den nuvarande majoriteten till val på att ombilda hyresrätter i den så kallade ytterstaden. I detta fall Järvafältet. Å ena sidan har vi inte sett ännu om detta blir av, å andra sidan så kan det mycket väl bli det och det är långt ifrån säkert att det kommer att stoppa vid Järvafältet. Det kan lika gärna fortsätta på Kungsholmen, Södermalm och så vidare. Har hänt förr.
Att politisk inriktning kan ändra sig snabbt, fick vi ju ett kvitto på direkt efter valet då den nya majoriteten i stadshuset förklarade att man också mycket väl kan tänka sig att sälja hyresfastigheter till andra fastighetsbolag. Innan valet svarade man alltid nej när man fick frågan om detta.
I Sollentuna har vi samma situation, fast värre. Här ska det såväl ombildas, som säljas ut samt flyttas över miljardkapital från Sollentunahem till kommunkassan på olika vis. Det sistnämnda har redan hänt. Ombilda och sälja har majoriteten inte vågat ännu.
På grund av den situation som kommunen satt Sollentunahem i, har närmare hälften av bolagets anställda sagt upp sig. Detta problem tog vi upp redan för två år sedan. Hur blir det nu?
Sedan finns det ju andra kommuner som ombildat och sålt och som kan börja igen – t ex Lidingö, Ekerö, Vallentuna med flera.
Om 2019 ska bli ett bra år ur ett bostadspolitiskt perspektiv, så ska det mycket till som det ser ut i dagsläget. Men man ska inte tappa sugen, ty världen är full av tappade sugar.
Sist men inte minst – det är högst märkligt att så många politiker i Sverige helt okritiskt svalt Margaret Thatchers gamla kampanj ”Right to buy” (rätt att köpa) från 1980-talet.
Thomas Axelsson
- Skapad
- Senast uppdaterad .