Resonemangen i den bostadspolitiska debatten är tämligen ofta lite snurriga. Här kommer ännu ett exempel.

Denna gång är det tidningen Sydsvenskan som snurrar till det på ledarplats.

Ledarskribenten Pernilla Ström slår till med att skatter inte ska gå till svarthyror. Såklart inte, men är det så enkelt? Nej det är det definitivt inte.

Ström beskriver ett scenario gällande bidragsbrott som ska gå till som så att personer har ett svartkontrakt på en hyresrätt, söker och får försörjningsstöd till bland annat hyran. Som exempel nämner hon Södertälje kommun som ska ha sparat 40 miljoner kronor i försörjningsstöd genom att granska andrahandskontrakt.

Låter ju som bra kan tyckas, men detta stämmer ju inte.

Oavsett hur en medborgare bor så har ju denne rätt till försörjningsstöd om man uppfyller vissa villkor. Så hur sparade Södertälje kommun? Kommunens ansvar finns ju kvar även om svartkontraktet uppör. Innebär att kommunen i alla fall har skyldighet att ge försörjningsstöd och även ordna med boende på något vis.

Självklart vill vi bli av med svartkontrakt och den kriminella verksamhet som dessa ofta göder. Men lösningen är inte att blanda ihop olika regelsystem. Rätten till försörjningsstöd är en sak, olagliga svartkontrakt en annan.

Dessutom ska man i sammanhanget komma ihåg att den försörjningsstödssökande medborgaren inte begår något brott då man söker försörjningsstöd för sitt boende och annat behövligt. Det är den som tillhandahåller svartkontrakt som begår brott.

Det finns i huvudsak två funktionella lösningar på detta. Dels en kortsiktig som går ut på att hyresvärdarna (såväl allmännyttiga som privata) fokuserar mer på att finna svartkontrakt och se till att de försvinner. Gärna tillsammans med kommuner och andra myndigheter. Den andra, och långsiktiga lösningen, är att bygga bort bostadsbristen ty utan bostadsbrist så finns det ingen marknad för svartkontrakt.