Lite av avdelningen ”rita-gissa-spring”.

För det första så finns det ingen hyresreglering i Sverige, och det har det inte funnits på lite drygt femtio år. I Sverige förhandlar vi hyror, precis som man förhandlar om löner och andra anställningsvillkor på arbetsmarknaden (och det kallas aldrig för reglering).

Hur Stockholms Handelskammare egentligen räknar kan man verkligen fundera över, men de påstår i alla fall att det skulle kosta samhället 6 miljarder kronor att införa marknadshyror (vilket i klartext betyder att avskaffa förhandlandet om hyrorna). Men å andra sidan så skulle samhället tjäna på detta då de så kallade välfärdsförlusterna är mer än dubbelt så höga (drygt 13 miljarder kronor) än denna tänkta ”investering”.

Investeringen i sig skulle bestå i ökade bostadsbidrag, enligt Herman Donner, universitetslektor vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm.

Donner menar vidare att ”regleringen” orsakar att bostäder används ineffektivt, styrs av kötid och inte av behov och betalningsvilja, låser in människor i fel bostäder och stänger ute dem verkligen behöver komma in. Vilket, enligt honom, gör att hyresmarknaden är en bromskloss för landets utveckling. Inte ett ord om att det fattas tusentals bostäder.

Det hör till saken att inget av Donners påståenden ovan har att göra med hur hyressättningen går till – marknadsreglering eller förhandlingar. Det behövs inte sägas mer än så.