Jeanette Anderssons krönika december 2025

December ska vara glädjens tid. Man tänder ljus och äter lussebullar. Julkalender på TVn och julfint i alla fönster. Många älskar julen. Har redan pyntat, bakat och planerat. Då familjer samlas och allt är mys pys.

Men det finns många som inte har någon att fira med. Som inte får känna glädje och gemenskap. Vad kan vi göra för varandra? Bara något litet kan räcka för att göra dagen för någon annan. Kanske lite tomtar i trapphuset. Hälsa på din granne. Ordna lite julfika eller varför inte en grötlunch i lokalen som du förhoppningsvis har i ditt område. Tända några marschaller på gården. Bjuda på kaffe och lussekatter i trappen eller på gården. Vi kan alla göra något litet för varandra. Det är en av anledningarna varför jag bor i hyresrätt. Vi har nära till grannar. Vi har gemenskap. Vi har trygghet i varandra. Har vi inte det så får vi jobba för att det ska bli bättre.  Alla ska kunna känna sig välkommen och trygg i sitt hem och i sitt område.

Men jag har varit så arg så länge nu. Uppsägningarna av våra kvarterslokaler, svårigheter att få medel för den verksamhet som vi gör för alla hyresgäster. Ifrågasättande och misstänkliggörande. Varför är det så svårt att förstå för vissa politiker och tjänstemän vad vi gör för trygghet och gemenskap i våra bostadsområden? Varför är det så svårt för dom att förstå hur mycket vi jobbar för att det ska finnas möjligheter för varje ensam att kunna ta en kopp kaffe med sina grannar? Varför förstår man inte att många längtar till nästa torsdag då man får spela bingo med sina grannar eller handarbeta och prata av sig. Skratta och kanske gråta ut. Vi bryter ensamhet, vi lyssnar på deras tankar och lyfter deras synpunkter. Vi ordnar möten där vi bjuder in hyresvärden för att samtala kring förbättringar, för gemensamt arbete. Vi ser till att våra lokaler är fina och välstädade så någon kan ordna barnkalas eller ett 80-årsfirande.

Man mår inte bra av att vara arg hela tiden. Jag har inte ro att läsa en bok (som jag annars älskar) eftersom jag har svårt att fokusera när ilskan ligger därbak. Då behöver jag andas och syssla med något mer praktiskt. Baka, måla, städa, möblera om eller annat kul, något fysiskt arbete. Göra något som får mig glad och på andra tankar. Har bestämt att tapetsera den vitmålade hallen. Jag måste få in färg och värme. Då kan tankarna landa och jag kan fokusera på hur jag ska hantera det negativa. Och man måste ha tålamod för att få till förändringar.

Nu har ordförande i Sollentunahems bolagsstyrelse, Maria Stockhaus, svarat på vår debattartikel i tidningen Mitti Sollentuna. Hennes artikel med flera felaktigheter och påståenden som inte stämmer. Det stör mig att hon kan uttala sig så oseriöst i den position som hon har. Vi ska tänka att hon sitter i bolagsstyrelsen för ett allmännyttigt bostadsbolag. Men man ska väl aldrig sluta förundras.

Men vi kan tillsammans förändra framtiden. Om vi alla som bor i hyresrätt i Sollentuna går och röstar nästa höst kan vi få en bolagsstyrelse som vill allmännyttans bästa. En kommunstyrelse som tycker det är viktigt att höra alla kommuninnevånare, oavsett inkomst eller boendeform. Som inte bara kommer med floskler och fina ord. Som ser att vi alla, bostadsbolagens anställda, hyresgästföreningen, hyresgästerna, vill det bästa för våra bostäder och våra bostadsområden. Vi kan inte ha politiker som inte förstår detta med hyresrätt. Som inte förstår boinflytande. Som inte förstår vad trygghet och gemenskap betyder. Att även mjuka värden måste in. Vi jobbar för alla hyresgäster i våra bostadsområden, oavsett om du är medlem eller inte.

Tack, nu har jag fått prata av mig en stund. Nu ska vi ha julefrid. Så ta det lugnt. Förköp dig inte. Stressa inte ihjäl dig.

Önskar dig GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!