Skip to main content

Thomas Axelssons krönika juni 2017

Varför göra problem av ickeproblem?

Den politiska majoriteten i kommunen har nu gjort verklighet av sina utförsäljningsplaner. Alla kommersiella fastigheter inom Sollentunahem är nu överförda till ett nytt kommunalt fastighetsbolag tillsammans med en ansenlig del av kapitalet. Ett bolag som kommunens politiker kan plocka ut hur mycket pengar som helst ur.

Över 1 800 hyresrätter är nu också placerade i tre dotterbolag till Sollentunahem i väntan på försäljning till privata fastighetsägare. Och varför placeras dessa i dotterbolag? Jo – för att Sollentuna kommun ägnar sig åt avancerad skatteplanering. När bolaget säljer ut hyresrätter i dotterbolagsform, så behöver man inte betala reavinstskatt. Så enkelt är det. Man lurar staten på skatt helt enkelt.

På toppen av detta dumhetsberg ligger uttalanden av kommunstyrelsens ordförande Henrik Thunes (M) samt kommunstyrelseledamöterna Magnus Ramstrand (KD) och Anna-Lena Johansson (L). De menar på fullt allvar att det är ett stort problem att Sollentunahem i dagsläget äger mer än 90 procent av hyresrätterna i kommunen. Denna trio har missat något vitalt – det är inte ägandet som är problemet. Problemet är att det finns alldeles för få hyresrätter i Sollentuna. Vem som äger dem spelar ingen som helst roll. Och det blir heller inte fler hyresrätter av att denna politiska trio ska starta om ombildningarna av Sollentunahems hyresrätter till bostadsrätter. Vore ju skönt om våra ledande politiker kunde tänka i alla fall en gång i veckan.

Thunes, Ramstrand och Johansson kanske inte har märkt att det ständigt står över 40 000 personer i Sollentunahems bostadskö? Kanske inte heller att Stockholms Bostadsförmedling snart har 600 000 personer i kön? Och uppenbarligen har inte denna trio märkt att det inte byggs några bostäder inom prestigeprojektet Väsjön. Kan de inte efter 17 års projekterande börja försöka förstå att man inte kan bo i en detaljplan?

Thomas Axelsson
  • Skapad
  • Senast uppdaterad .